Kvantifiering av det omöjliga

Kvantifiering av det omöjliga

Hur skulle man kunna miljövärdera ett initiativ inom smarta elnätsområdet? Räknar vi på koldioxid för att det är mest relevant, eller för att det är enklast?

Under våren har två studenter från SLU, Malin Ekblad och Hannah Wendin, varit engagerade i Live-in Smartgrid för att reda ut olika miljöaspekter. ”Omöjligt att kvantifiera” sa experter i projektets styrgrupp i våras, men några månader senare sitter vi här med en omfattande kartläggning som tar hänsyn till miljöpåverkan på såväl kort som lång sikt, liksom de lokala, regionala och globala effekterna av olika typer av åtgärder för effektutjämning. Och givetvis finns det både miljömässiga för- och nackdelar. Exempelvis bidrar den tekniska utrustningen i ett pilotprojekt till ökade utsläpp av koldioxid, svaveldioxid och metaller under utvinning, tillverkning, transport och återvinning.

Men de långsiktiga miljövinsterna från en storskalig utrullning och effektutjämning skulle troligen överväga. För i stor skala skapar det utrymme för så mycket mer än ett minskat behov av förstärkta elnät. Renare stadsluft, vattendrag och marker till exempel. Om den frigjorda effekten används för ökad elektrifiering av bussflottan så minskar nämligen både utsläpp, mängden partiklar och buller. För att vi alla ska bli mer uppmärksamma på olika typer av miljö- och hållbarhetsaspekter kommer vi framöver att testa en slags miljö- och hållbarhetsdeklaration för nya projekt inom Live-in Smartgrid. Utan pekpinnar, men förhoppningsvis med många nya insikter!

Läs: Slutrapport Miljönytta Live-in Smartgrid april 2021!